Rädd

Både familj, vänner o kollegor vet är jag rädd för väldigt mycket saker, för att inte säga det mesta faktiskt. 

I Italien fick jag en incident uppspelad många gånger. Alla tyckte det var fasligt roligt. 

Första kvällen kom vi med bil vid 00.15 och letade efter huset. Beskrivningen vi fått var usel så vi körde runt i blindo och det var KOLSVART ute. Den här nervösa tanten satt i bak och var orolig över mörkret och skumma Italienare som strök runt. 

Till slut hade vi åkt fram o tillbaka på den gata som vårt hus skulle ligga. Ett gäng manliga Italienare satt och hängde utanför en butik eller-vad-det-nu-var, varpå Saga sa att vi skulle fråga dom. 
- NEJ det gör vi inte, säger jag med halvt hysterisk röst. 

Christian stannade bilen och dom tittade ointresserat på honom varpå Saga lutar sig över Christian och ropar på dom. Saga har ett linne som är urringat så bysten ligger typ i Christians knä. Då blev dom plötsligt intresserade :-O

Jag sitter nervöst där bak och är beredd att trycka ner låsknappen på min dörr. 

Hon försöker kommunicera med dom men dom kan inte ett ord Engelska och vi inte ett ord Italienska. Ni förstår kacklet av 4 Italienare som inte fattar vad vi säger. Jag börjar tycka det hela är jobbigt men Saga ger sig inte. 

En kille springer in och kommer ut igen och säger internet. Akej, dom har satt en kille på att googla på adressen. I samma veva kommer Magnus bil rullande sakta bakifrån, dom hittar inte heller så dom rullar sakta förbi och fortsätter till vi inte ser dom. 

Nu börjar jag tycka det hela är riktigt jobbigt och säger att vi ska ta rygg på Magnus bil. - Näää, dom hittar ju inte heller kväker Saga. 
- Men...då är vi iaf 2 bilar piper jag. 

Till slut kommer Internet-Ialienaren ut och kör nåt teckenspråk om att vi ska följa efter. Vi tittar som 3 fågelholkar på varandra och undrar vad han menar....ska han hoppa in i vår bil eller vaddå?? Vid det här läget har jag nästan kissat på mig och säger - dra upp rutan och kör bara! -Neeej säger Saga, han ska ju visa oss vägen. 

-Men Magnus då! Piper jag.
- Skit i honom! Säger Saga o Christian i mun på varandra.

Jag sitter i baksätet och typ hulkar som Lille Skutt!

Italienaren går fram till sin bil och hoppar in och bränner iväg....åt andra hållet....och vi efter :-O

Jag skriker i baksätet - Det är Italienska maffian, dom kommer rånmörda oss. VÄND!

Christian och Saga skrattar hysteriskt....jag piper om att vi åkt ifrån Magnus och att vi kommer bli rånmördade!

Helt plötsligt stannar Italienaren, nu händer det tänker jag. Men....vi är framme vid vårt hus. Whaaat....skiiit skumt, han har lixom åkt åt andra hållet, där vi inte ens har letat efter huset. Och hur snäll var inte han då...han förstod att vi inte hajjade Italienska så han tog saken i egna händer och lotsade oss dit med sin bil. Jag skämdes lite att jag varit så hysterisk.

När vi ska kliva ur bilen så kommer inte jag ut, dörren är låst i nåt sorts barnlåsläge. Saga och Christian skrattar hysteriskt igen och tror att jag fipplat med låsknappen för att jag var så hysteriskt rädd där bak så nu har jag satt bakdörren i nåt låsläge som inte går att få upp.

Jaja, är man rädd så är man, thats me!

Och appropå rädd....hahaha....jag är ju även rädd för alla djur, jag menar ALLA djur! I söndags storhandlade jag eftersom när mor är borta så händer inte mycket på hemmaplan. Handla mat är tydligen inte ett option i det Joonska hemmet. 

Hur som haver så handlar jag lite högt och lågt inför veckans middagar och hittar varmrökt lax, yum tänker jag och tar en firre. Fyller kylen med alla delikatesser varpå Henry igår kväll säger - Alltså, MÅSTE vi ha den där fisken liggandes där, den ser läskig ut när man öppnar kylen. 

Gissa vem som skrattade hysteriskt :-D

Påfyllt kylskåp ala Fru Joona, ett måste i vart hem.