Köks fadäsen

Fadäsen som gjorde att det blev riktigt dålig stämning i det Joonska köket. Kommer ni ihåg när jag skrev det här;

http://smulansus.blogspot.se/2015/07/tyst-som-natten-har-inne.html

Jag skrev ju aldrig vad jag gjorde eller visade bilder, just då var jag lite shaky faktiskt. 

Kvällen till ära skulle vi äta pasta, vi brukar äta pasta ur våra pastatallrikar. Det står 8 tallrikar på första hyllan i köksskåpet, dock kan man inte ta en tallrik åt gången utan måste ta ut alla 8 för att kunna ta ut de man ska ha. Detta för att tallrikarna är djupa och hyllan ovanför sitter för tajt mot tallrikarna. 

På bänken står en öppnad pestoburk....

När jag tar ut tallrikarna så händer nåt....vete fåglarna vad men jag tappar hela högen med tallrikar rätt ner på pestoburken. Tallrikarna...dock inte alla....gick sönder och det var skärvor Ö V E R A L L T. En skärva poppade upp och pickade till mig preciiiiis under ögat....scary. Det lät som om någon släppte en atombomb kan jag säga och både Fredrik och Henry kom springandes i hundra nitti. 

Henry frågade om jag var okej....och efter att insett att det som pickade mig i ansiktet inte blev någon blesyr sa jag att allt var okej.....med mig....för....nu var det kaos i köket kan jag säga. 

Pestoburken hade skvalpat ur så det var skärvor, pesto, bestick, skärbräda i en salig röra. Ni vet ju hur geggigt det blir med olja. 

Hur som haver så STÅR pestoburken upp....på golvet...det hade inte skvilpat ut så mycket...Phju tänkte vi, maten är iaf räddad :-) 

Efter mycket plockande, torkande, dammsugande osv så satte vi oss äntligen till bords och åt kall pasta ihop med det som var kvar i pestoburken. 

Efter ca halva måltiden ser jag det.....jag slutar äta och sätter händerna för munnen varpå Henry tittar oroligt på mig och inser att nåt har hänt och undrar vad....SHIIIIIIIIT säger jag och tittar upp i taket.....

Henry och Fredrik tittar samtidigt upp och det går lixom en susning av dålig stämning i rummet. 

Pestoburken....som stod upprätt och fint på golvet....den hade fått ett vulkanutbrott och pesto hade slungats upp i taket som en projektil. Taket var  F U L L T av pesto. Oljigt, geggigt och kladdigt. Henry for upp i hundranitti och skrek WATH A FACK.....! 

Själv fick jag ont i magen och slutade äta....Fredrik....han fortsatte äta och sa; men det är väl bara och torka bort. Vilket jag också trodde...tills...

....Henry började torka....eller nä....det GICK INTE att torka eftersom taket är av jag-vet-inte-vad men det är lixom som grusigt och kornigt så när Henry försökte dutta med en våt trasa så luckrades taket upp och peston var kvar, ni vet, intorkad grön olja som Henry dessutom geggade ut ännu mer med trasan.  

Nu var den dåliga stämningen ett faktum! 

Henry var syyyr som satan och jag var orolig att vi nu skulle få sprejmåla hela taket grönt. Jag tyckte vi skulle kolla med Skanska om dom kunde göra nåt....

NEJ sa Henry barskt, det går ju inte fattar du väl!! Taket går inte att göra om, då får dom ju göra om hela skiten....!!! Jag grät lite inombords...dels för att Henry var arg på mig och dels för att jag förstört taket på vår nya fina lägenhet. 

Sen....lite senare....upptäcker Henry ännu en sak. Vi har ju tänt upp i hela köket för att få bättre ljus när Henry torkar i taket. DÅ....då upptäcker Henry golvet.....det är ett STORT jack i ekparketten....neeeeej inte DET också. Nu började Frun må lite lätt illa. 

Släck alla lampor vi lägger oss nu, så inget mer upptäcks, piper jag!

Tyvärr vet jag inte var pesto-tak-bilden har hamnat....jag är ju berikad med en Iphone6 som har typ noll minne så jag måste ladda ner bilderna var och varannan vecka på datorn....och nu...hittar jag dom inte :-O så med andra ord ett gäng andra bilder som jag heller inte hittar :-O

Hur som haver, idag syns fläckarna fortfarande men är blekta....men dom syns....tråkigt! Fru Smart tror dock att man kan köpa vit sprayfärg på färgaffären och spray på....så tror jag! 

Huvudsaken är i alla fall att Frun inte skadade sig....jag trodde ju för ett ögonblicks sekund...ni vet preciiis när jag tappade tallrikarna och allt går i slowmotion och man hinner tänka tusen tankar för att inom en bråkdels sekund vakna upp ur bubblan då den gigantiska smällen kommer....då trodde jag att jag skulle tappa hela högen med tallrikar på foten och dessutom skära upp hela benen och få åka ambulans med nån snäll sköterska som skulle badda min panna och tycka väldigt synd om mig, men så blev det uppenbarligen inte. Istället satt jag hemma med kall pasta och en mycket arg man. 

Dagen efter var det fredag och sista dagen innan semester började och allt var bortglömt!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen...min man är snällast i världen....han är aldrig sur länge...det är bra!