När livet stannar upp och det mest ofattbara i en förälders liv händer (TACK o lov inte mitt). Ens barn går bort...hastigt och utan förvarning. Min barndoms väns son på 22 år (som min äldsta son) drunknade igår...enda barnet. Hon var så lyckligt nygift på semester med sin älskade man. FB uppdaterades med så mycket kärlek och vips så vänds hela deras liv på ända.
Jag har fortfarande inte förstått. Vill inte förstå. Så fruktansvärt tragiskt. Huuuur går man vidare? Som hon skrev till mig idag; hur ska jag någonsin finna glädje igen.
Vad svarar man på det? Jag får panik, andnöd och ångest av bara tanken att någon av mina nära ska försvinna....utan ett hejdå ens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar