Några timmar...

...till avresa! Henry har för en gångs skull lyssnat på sin Fru och packat in en del i bilen redan i kväll. Ni vet ju hur resan till färjan gick hit...planen är att gå upp kl 7, äta frukost och sitta i bilen kl 8....planen har en förmåga att förändras rätt snabbt i den här familjen. Antingen ska det packas, duschas, röjas eller bajsas i sista sekunden...så lever vi, inga konstigheter! 

Tur vi inte har ett gäng ungar att ta hand om också!

Todays breakfast with a view!

Det som ligger främst på Fruns frukosttallrik är en bit "leverkorv"....tysk leverkorv. Pastejköket kan slänga sig i väggen. Ni som aldrig ätit riktig tysk leverkorv vet inte vad ni pratar om. Henry grinar illa varje morgon då jag tar en tjock skiva av leverkorven. Den är såååå god. Jag är uppfödd på tysk leverkorv och ratar allt som heter Pastejköket.

Efter frukosten bar det iväg på veckans längsta cykeltur, närmare bestämt 4 mil avverkades idag. Jo serrni Herr Joona skulle ju ta ytterligare några kulturpoäng precis såsom sig bör då man är på semester, Hitlers megahotell i Bins skulle beskådas. Vi cyklade runt huset, i snår, runt taggbuskar etc för varje centimeter av byggnaden skulle fotograferas. Frun tyckte det var spooky och kved bakom Henry Lääämna mig inte, det är läääskiiigt!

För att få bilder i alla vinklar drog vi våra cyklar över sandstranden i 30 graders hetta för att se andra sidan av byggnaden. Om det var tungt? No, shit Sherlock! Jag höll på att svimma men vågade inte kvida mer i rädsla för att min man skulle lämna mig vid Hitler-byggnaden.

Efter cykelturen var den här Frun utmattad och Henry förstod att det var dags för energipåfyllnad för Fru Joona. En snabb tur till Binz för en god och välbehövlig lunch som bestod av tomat/mozzarella omelett.

Herr wi-fi var i farten igen

Sen blev det en seg cykling hem, varmt så in i tusan och Henry var låååångt framför mig. Jag försökte påkalla uppmärksamhet genom att plinga oavbrutet ca 70 ggr....eller om det var 100 ggr....eller kanske till och med 10000 ggr....vafalls var jag törstig och behövde dricka, men Herr Cykelkung hörde ingenting utan han trampade på i hundranitti. Jag tänkte en sekund att jag skiiiiiter i Henry och lägger mig i diket så någon får rädda mig....jag tyar icke mer. Jag tog dock mitt förnuft till fånga och trampade på...mest för att jag är så rädd att bli borttappad...nå barndomsskräck som sitter kvar säkert.

Till SLUT vände Henry på huvvet och såg att hans Fru var 7 mil bakom och såg heeeelt utmattad ut....ääääntligeeen tänkte jag och började sacka ännu mer på trampet. Ni vet när man är super kissnödig och äntligen kommer till en toa och man börjar släppa på lixom...sååå kändes det. Jag såg en ljusning därframme och började att dö lite grann... samtidigt som jag rabblade mantrat jag ska orka....bara lite kvar...snart vatten. När jag närmar mig Henry var han på väg upp på cykeln för att han tyckte Frun var i kapp.... Nääääj kved jag....vatten...jag måste ha vatten. Min kära make fattar snabbt och tog in i skuggan för att ge sin Fru vatten. Vatten med vätskeersättning i....för serrni, min man smugglade i Resorb i sin vattenflaska... thats my man!

Smugglarkungen!

Eftersom Henry styr kosan och Fru Förvirrad inte har koll på kompassnålen så drog han direkt ner till hamnen till U-båten utan att jag förstod var vi var på väg, jag såg en kall dusch och en säng framför mig, inte en trång och svettig U-båt.

Men...Frun såg Ullared framför sig och bet ihop.

Om ni frågar mig så hade jag gått igenom U-båten på ca 7-8 minuter...men med Mr Petnoga så ska varje millimeter granskas.

Först ut var torpedrummet. Dom där långa grejjerna rakt fram är torpedutrymmet.

Henry inspekterar att allt är på sin plats.

På en U-båt är det bra att vara kort, Henry är 1.67 över havet, det är bra på en U-båt.

Under tiden som Henry inspekterade torpedrummet fortsatte Frun in i rum nr 2. För att komma till nästa rum i en U-båt tar man sig genom dess "hål". Frun har megajobbigt att komma igenom, jag fattar inte hur alla som jobbar på U-båt orkar? Jag insåg dock att mitt sätt att gå med huvudet och händerna före och ålade mig igenom med hela kroppen, ni vet när man går på händerna och fötterna hänger dött efter inte var ett alternativ som Sjömännen verkar använda.

....så jag kollar in hur Mr Sjöman gör....

En som uppenbarligen gjort detta tusen gånger om!

Okej, Fru Joona fattar och gör lika vid nästa ingång.

Ett stycke bingar, 3 på höjden och ca 50 cm breda sängar.

Ett stycke "småkök".

Jobb-schema

Sonar-hytten...hydrofonrummet. Vad-nu-det-är....what ever!

Nödutgången där man blir uppskjuten om det brinner eller nåt annat oförutseende händer. Jag har en bild på när Henry blir uppskjuten men den ligger hemma. Heeeelt galet, man har en Sjömansutrusning....ni kan tänka sig en sån där oldie med står järngrej på huvvet med glasluckor runtom. Sen stoppar dom in en i slussen, fyller med vatten och skjuter iväg som en raket. Heeelt crazy! Tror jag det att Henry tycker Gröna Lund är för fegisar.

Här har vi kartrummet....såsom jag kallar det, heter säkert nåt annat på U-båts-språk.

U-båts toalett

"Byssan", alltså kockens tillhåll.

Periskopet där Henry förstås måste uppleva lite nostalgi!

Rorgängarens plats.... styrman i min värld men Henry säger att det heter "rorgängare". Han vet bäst...

Maskinrummet...Henrys hörna. Här höll alltså han till när det begav sig. När jag träffade Henry och han berättade att han var maskinare på en U-båt trodde jag han var den som skottade kol i elden.

Jag tycke inte det var konstigt. Vad hade ni trott?

Väl tillbaka på hotellet blev det en kall dusch och chill. Kan säga att skinnet svider efter totalt 8 cykeldagar i 30 graders värme med blå himmel.

Vi gick till the locals för en asiatisk tallrik with chicken-nudels.

Efter middagen var det dags för den sedvanliga selfien...

Herr & Fru rödnäsa

Flip-flop på

Solnedgång på torget utanför hotellet

 Innan middagen inhandlade Frun nya armband, ett blått och ett rött. Såååå rätt just nu men förmodlen såååå fel på kontoret.

 Cykelvägarna i Tyskland, närmare bestämt Rügen, är betydligt smartare än i Sverige. Vi har en linje som talar om att till höger går man och till vänster cyklar man....eller om det är tvärtom...för precis så är det, man VET inte på vilken sida om linjen man ska cykla eller gå.

I Tyskland har man ordnat upp med den saken genom att lägga gråa stenar där man går och röda stenar där man cyklar....klart som korvspad.  

Henry har kostat på sig ytterligare ett wi-fi dygn vilket innebär att han behöver tillgång till nätet nu...inte nu utan NU!

På återhörande!

I morgon kl 8 (förhoppningsvis) sitter vi i bilen på väg till....det får ni veta i morgon var vi ska innan färjan. Om ni tror att man handlar billigt på bordershop så tror alla svenska fel....vi med tyskt påbrå vet var man handlar billigt.