Jag har under hela tonårstiden blivit förbannad över att sönerna sitter med lurar och spelar data-spel och aldrig hör när man ropar på dom. Gaaah! Det slutade allt som oftast med att jag gick med HÅRDA steg in i deras rum och skrek M A T E N Ä R K L A R!!!!!
Varpå den spelande sonen tar av sig lurarna och tittar förvånat....
- Vaaaaa!?! Äru sur eller??
- No shit sherlock! Har stått och skrikit mig blå i en kvart!
Den yngsta sonen har i alla fall sitt rum på nedre plan, så det är inte så många steg som behövs för att få hans uppmärksamhet. Den äldsta sonen har dock sitt rum på övervåningen, orka gå upp VARJE GÅNG och få ner sonen till middagen. Har faktiskt hänt att jag struntat i att gå upp och hämta honom. Då har Mr Surpuppa (han var rätt tjurig i tonåren) dundrat ner för trappen och varit ilsk att vi ätit UTAN ATT SÄGA NÅT!!
Såja, learning by doing!
Så till dagens i-landsproblem....ni som har mig på FB vet ju som bekant att jag hittade Henrys gömma i februari - ett Play Station 4!! Jag var inte jätteglad just då men kom ju på att jag nu hade 4000-5000:- att köpa "nåt fint till mig själv för", så det blev ju en rätt god belöning till mig :-)
Hur som haver... så pratar vi inte om mina inköp i det här inlägget!
Henry vet ju att jag blir top-tunnor-tokig när jag ropar och inte får ett svar. Detta har hänt ett ANTAL ggr sedan Henrys tv-spel blev inkopplat. Vad lärde han sig under vår tonårstid här hemma med två spelandes söner undrar man ju?!
Jag ropar och ropar och R O P A R!!! Inger svar!!!
Vaaa faaaaaan!!! Dundrar upp för trappen och river ut proppen ur örat på honom och skriker
H A L L Å!!!!
- Öööh, vaaa?!? Vill du nåt? Varför äru så sur?
- Z¤%#"!%/"#)
Han fattar! När Frun i huset är sur blir det inte bra!
Så idag säger han....- Älskliiiing (så där leeent och fint så jag förstår preciiis vad som är i antågande). "Jag går upp en stund" (han vågar inte riktigt uttala orden tv-spel för då får han den där onda blicken som bara jag kan ge, ni vet den där under-luggen-blicken.) Så....han säger alltså "jag går upp en stund".
Henry - Jag tar med mig telefonen så kan du sms:a om du vill nåt. Han försöker att le och fånga min blick för att säga vilken bra idé jag fick va älskling, då slipper du skrika på mig när jag inte hör.
Kl 19:00 sms:ar jag honom, en högst oväsentlig fråga men dock....ett sms. Som jag skulle!
Kl 19:05 inget svar
Kl 19:10 inget svar
Kl 19:15 inget svar
Kl 19.40 klampar Frun i huset upp, hårt i trappen!!! Och möts av detta.....
Varpå den spelande sonen tar av sig lurarna och tittar förvånat....
- Vaaaaa!?! Äru sur eller??
- No shit sherlock! Har stått och skrikit mig blå i en kvart!
Den yngsta sonen har i alla fall sitt rum på nedre plan, så det är inte så många steg som behövs för att få hans uppmärksamhet. Den äldsta sonen har dock sitt rum på övervåningen, orka gå upp VARJE GÅNG och få ner sonen till middagen. Har faktiskt hänt att jag struntat i att gå upp och hämta honom. Då har Mr Surpuppa (han var rätt tjurig i tonåren) dundrat ner för trappen och varit ilsk att vi ätit UTAN ATT SÄGA NÅT!!
Såja, learning by doing!
Så till dagens i-landsproblem....ni som har mig på FB vet ju som bekant att jag hittade Henrys gömma i februari - ett Play Station 4!! Jag var inte jätteglad just då men kom ju på att jag nu hade 4000-5000:- att köpa "nåt fint till mig själv för", så det blev ju en rätt god belöning till mig :-)
Hur som haver... så pratar vi inte om mina inköp i det här inlägget!
Henry vet ju att jag blir top-tunnor-tokig när jag ropar och inte får ett svar. Detta har hänt ett ANTAL ggr sedan Henrys tv-spel blev inkopplat. Vad lärde han sig under vår tonårstid här hemma med två spelandes söner undrar man ju?!
Jag ropar och ropar och R O P A R!!! Inger svar!!!
Vaaa faaaaaan!!! Dundrar upp för trappen och river ut proppen ur örat på honom och skriker
H A L L Å!!!!
- Öööh, vaaa?!? Vill du nåt? Varför äru så sur?
- Z¤%#"!%/"#)
Han fattar! När Frun i huset är sur blir det inte bra!
Så idag säger han....- Älskliiiing (så där leeent och fint så jag förstår preciiis vad som är i antågande). "Jag går upp en stund" (han vågar inte riktigt uttala orden tv-spel för då får han den där onda blicken som bara jag kan ge, ni vet den där under-luggen-blicken.) Så....han säger alltså "jag går upp en stund".
Henry - Jag tar med mig telefonen så kan du sms:a om du vill nåt. Han försöker att le och fånga min blick för att säga vilken bra idé jag fick va älskling, då slipper du skrika på mig när jag inte hör.
Kl 19:00 sms:ar jag honom, en högst oväsentlig fråga men dock....ett sms. Som jag skulle!
Kl 19:05 inget svar
Kl 19:10 inget svar
Kl 19:15 inget svar
Kl 19.40 klampar Frun i huset upp, hårt i trappen!!! Och möts av detta.....
Alltså på riktigt! Det är Muppets jag lever med, ge mig styrka!!
Han river ur öronproppen och tittar förvånat på mig....
Henry - Vaaaa, va äre?
Jag - Var faaan är TELEFONEN??
Henry - Häär, hurså?
Jag - Vad ÄR det för FEL på dig?!?!? Varför ska jag sms:a när du har den på ljudlös bredvid dig???? Då får du ju för faaan lägga den i knät eller nåt så du känner att det vibrerar. Mupp!
Dysfunktionell familj är bara förnamnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar