Det var bättre förr...

… ju förr dess bättre!

Var det verkligen bättre förr? Frågan kom upp igår då vi hade mor och far på middag och JAG hävdar att det var bättre förr. Varför? Jo, ”på min tid” var vi UTE jämt, man tog sin cykel på sommaren eller snowracer på vintern och gick ut där resten av gänget höll till. Man var ute i timmar och kom hem med rosor på kinderna. Man hade klocka på armen och gick hem när det var middag. Vi spelade brännboll, lekte ”dunken” och hängde i klätterställningar, Ullis, kommer du ihåg, vi var tom ute när det hällregnade. Mamma var ”hemmafru” (existerar inte idag) och bakade bullar och bröd, var alltid hemma när man kom från skolan.

Och framförallt, vi hade respekt för alla vuxna!

Idag sitter man framför datorn hela natten, man ”Lanar” som det så fint heter, till följd att man sover bort hela dan, är skit trött och grinig och orkar ingenting. Man har en hightech mobil, 1 dator till varje familjemedlem och har totalt tappat respekten för vuxna. Morr…ja vår familj är inte ett dugg bättre och där kommer min poäng in som diskussionen handlade om igår.

Det är vi, gårdagens ungdom, som skapat detta samhälle, det är VI som uppfostrar barnen med alla prylar. Det är vi som tycker att ”ingen ska få säga till MITT barn” till följd att dom har ingen som helst respekt för andra vuxna. Det är vi som vill göra karriär och arbeta 50-60 timmar i veckan!

Min 15 åring sköter inte skolan vilket gör mig ursinnig, sagt och gjort så tog jag ledigt från jobbet ons-tors-fre för att vara med honom i skolan. INTE speciellt poppis för en kille som går i 8:an kan jag säga, men sköter man sig inte får man lida. Han tyckte det var hur pinsamt som helst, skolan är ett ganska stort högstadium så jag hittar inte vilket innebar att jag var honom i hasorna hela tiden.

Men nu till saken, under dessa dagar kom ju min Fredrik i tid till alla lektioner men de andra kom och gick lite hur dom ville, dörren slogs upp och in kom en ny elev ungefär var 5:e minut en del utan böcker och penna, en del dök inte upp alls, jag var helt matt. Varför accepterar man detta? Vad blir signalen? Jo att det är okej att komma sent! Det är okej att inte ha material med sig! Det är okej att ”säga emot” och vara kaxig! DET tycker ungdomarna är RESPEKT!!!??

Dessa 3 dagar var väldigt roliga men också väldigt uttmattande, jag kom med i gänget och blev accepterad rätt fort, men jag konstaterade att förhållningssättet till ungdomarna var förslappat eller hur jag nu ska uttrycka mig. Man låter dom bete sig hur dom vill till följd att det är rörigt och stökigt. Lärarna säger att dom vågar helt enkelt inte säga till vissa elever pga att dom blir arga och hotfulla och det kan jag förstå, jag skulle själv bli rädd om en 180cm lång stor kille röt tillbaka. Men det är här vi föräldrar måste sätta stopp, det är vi som har uppfostrat våra små söta bebisar. Vi måste visa oss mer, finnas för våra barn, engagera oss i dom, göra saker tillsammans. Det tog inte mer än några timmar i skolan så var jag accepterad av 20 st 15 åringar för jag fanns där, brydde mig, pratade med dom, jag lyssnade, hängde runt i korridoren. Det var ingen som var ohövlig eller högljudd mot mig, tvärtom.

Allt går bara man vill, jag arbetar numera hemma 3 dagar i veckan för att sonen inte ska försova sig varje dag, jag har sagt till mina söner att jag aldrig kommer ge upp, jag kommer vara den där dryga mamman som dyker upp i tid och otid på gården eller hämtar från festen. Jag slår mig inte för bröstet på något sätt men jag hade önskat att några fler föräldrar kunde ställa upp, att fler föräldrar offrar lite av ”sin” tid och fanns där för ungdomarna. Det är inte så många år av ens liv det handlar om.

Det VAR bättre förr…